Trött
I morse var jag riktigt trött. Jag hade ingen lust att kliva ur sängen, men Jossan stog nedanför och viftade på svansen för fullt. Jag släpade mig ur sängen, klockan var i alla fall 8:30. Jag tittade på termometern och den visade +7°, oj så varmt. Då gick det lättare att ta på sig och ta sig ut.
Men det var mulet och grått och det blåste kallt, det kändes inte alls som sju grader.
Men fåglarna tyckte det var skönt, bofinkarna spelade för fullt och dubbeltrastarna också. Det hade varit härligt om det inte blåst så kallt och om jag inte varit så trött.
Men det har varit mycket nu, många som jag känt har dött, jag har haft mycket att göra och tänka på inför invigningen och vernissaget, och jag har haft många tankar om Jossan, hur ska det gå för henne, tänk att man kan bli kär i ett litet liv så fort. Men vi är bara hundvakt, vi ska inte behålla henne för det har jag lovat Kent, om bara allt vore klart vem som tar hand om henne skulle det kännas lugnare, och det måste vara någon som jag godkänner. Jag blir rädd för om hon bara ska till Skåne till några okända människor. Men det viktigaste är att hon får leva och ha det bra. Men jag skulle vilja kunna hälsa på henne.
Vi har flera hotellvistelser inbokade här i vår och sommar och jag ska ha utställningar och det vore bra om allt var löst med Jossan till dess.
Nästa vecka ska jag på ny provtagning och jag hoppas min blodsjukdom fortsätter att hålla sig på godkända nivåer.
/ Annemor
följer min kreativitet
Min kreativitet 