Liten deppardag
Jag vet inte varför, men ibland sitter gråten så nära. Ibland känns det mesta tungt och jobbigt. Men jag har mig själv att skylla som tar på mig så mycket.
Jag fick lite panik igår av alla fästingar och jag grubblade och drömde om dem, och jag drömde om en utställning där jag sitter ensam i en kall källare och ingen kommer. Jag ångrar nästan att jag bokade galleriet Gamla stan, om 3 veckor har jag vernissage. Jag grubblade på tiden som går och jag får inget gjort i trädgårdslandet och omplanteringar mm. Naturligtvis grubblade jag på att Kent måste må bra också och att Jossan sedan ska trivas ihop med Anki och att jag har så ont i mina händer och armar ibland, särskilt när vi går på nya ställen för då drar hon så mycket, alla nya lukter. Här i skogen går hon bra. Hon skulle behöva gå en lydnadskurs.
Jaha där skrev jag av mig lite och det kändes bra.
Nu har jag nyss skjutsat hem mamma och hon blev glad, för jag lät henne vinna kortspelet.
/ Annemor
3 kommentarer på “Liten deppardag”
Kommentera
följer min kreativitet
Min kreativitet 
Så känns det ibland, och det är bra att gråta en skvätt och att skriva av sej litegranna och så tar man ett djupt andetag och blickar framåt. Kram!!!
GillaGillad av 1 person
Tack, ja nog är då så.
GillaGillad av 1 person
Ja, du Annemor – såna här dagar känns alltför väl igen … det har varit mycket för dig nu med Kents sjukdom och så en utställning framöver. Läser inläggen i oordning, men såg att du kände dig lite gladare igen.
Kram
GillaGilla