Härlig midsommar men…

Publicerat den 24 juni, 2022 av minkreativitetsblog

Sommar och sol, precis som det ska vara när det är midsommar.

Det är skönt att vi har vår altan på norrsidan.

Middag hemma hos mig med egen färskpotatis, det var gott, men vi fick bara några stycken var av mina potatisar.

Åsa gjorde en god silltårta som vi åt till och lite annat smått och gott.

Sedan åkte vi och dansade lite runt en midsommarstång, men barnen tyckte att det var skämmigt att mormor drog upp dem att dansa runt midsommarstången. De tyckte bättre om att spela på chokladhjulet, men vi vann inget.

Sedan åkte vi hem till Åsa och fikade, till Åsas jordgubbstårta som var så god.

Men… det var sedan som orosmomenten började.

För plötsligt var Caspian, en av deras katter försvunnen. Vi letade precis överallt, det är högt gräs runt tomten och det går katterna aldrig ut i. Vi letade inne också men nej, ingen Caspian fanns. Barnen sprang också runt och skramlade med kattgodisburken som brukar göra att han kommer på en gång. Jag kände hur min puls ökade och jag blev riktigt rädd. Men sedan plötsligt går han bara där på stenarna runt dammen tillsammans med Stella, den andra katten. Alla blev glada, men jag kände fortfarande hur gråten finns nära och att jag hade svårt att lugna mig. Men till slut känns det bra igen.

Men när vi sedan ska åka hem hittar jag inte mina nycklar. Det var jag som låste så jag måste ha dem, men de finns inte. Jag letar igenom hela väskan, men nej. Jag letar igenom bilen där väskan legat, men nej. Ny får pulsen upp igen. Vi åker hem och där sitter hela nyckelknippan i låset till vårt hus och dörren är låst. Haha, jag hade låst, men inte tagit ur nyckeln ur låset. Jag känner mig yr, det blev lite för mycket.

Jag vilar en stund och öppnar sedan en flaska vitt vin och sedan börjar jag känna att pulsen blir normal igen.

Kent och jag går en kvällspromenad med Jossan och sedan känner jag att jag mår bra igen. Men det är så jobbigt att känna de där panikkänslorna i kroppen, men jag klarade det bra, det blev aldrig någon panikångestattack. Det är det jag fortfarande är rädd för, fastän det är 25 år sedan sist.

Vi sätter oss ute och tar en smörgås när jag ser en fin fjäril. Vi äter färdigt och sedan går Kent in och för att försöka artbestämma den.