Operationen

Imorse var Jossan och jag på morgonpromenad i mörker och vi började vår resa till Stallarholmen innan solen hade gått upp. Vi fick skrapa bilrutor först för det var 0-gradigt och frost ute. Resan dit gick bra, och vi var framme fem minuter innan utsatt tid 7:55 var vi där, men när vi kom in till veterinärkliniken hade det precis kommit in en katt akut som de kände att de behövde få ta hand om före oss och det förstod vi. De var så vänliga och kom in med kaffe till oss medan vi satt och väntade i ett undetsökningsrum. Men Jossan var så stressad av att vara där så jag fick sitta hos henne på golvet, och då fick vi både en madrass och ett täcke att sitta på, det var skönt.

Efter en timme fick Jossan en spruta med smärtlindring i nacken och efter ytterligare 30 minuter fick hon en lugnande spruta som hon snart somnade av. När hon hade somnat hämtade de henne och bar iväg med henne och jag gav henne en puss på nosen. Vi skulle få komma tillbaka 13:30 och hämta henne.

Under tiden som Jossan opererades åkte Kent och jag till Ytterjärna och handlade lite ekologiska varor och åt lunch i Kulturhuset.

Utanför restaurangen fanns en damm med en sten i med ett borrat hål i och där sipprade det ut vatten, så rogivande.

Vi åkte tillbaka och var hos veterinären 13:15 igen.

De berättade att operationen hade gått bra, en stor operation med ett långt och djupt sår, två juver bortopererade och tumören och det som fanns emellan och den nedersta körteln nedanför nedersta juvret. De hade gjort lungröntgen också som inte visade några tecken på tumörer. Det gjordes innan operationen eftersom elakartade juvertumörer ofta ger tumörer i lungorna också, och då är ingen juveroperation någon räddning, men Jossans lungor var fina. Tack och lov.

Nu är tumören ivägskickat och svar får de om 2 – 3 veckor och då ringer de mig. Jag hoppas innerligt att det inte är en elakartad tumör.

Jossan har fått en body på sig så att hon inte ska slicka bort plåstret och komma åt såret. Hon har också fått en krage att ta till om vi inte har koll på henne, men bodyn ska hindra henne att komma åt såret, det är skönt att slippa krage. Om två veckor ska stygnen tas bort.

Jossan blev så glad när hon såg oss och ville därifrån på en gång.

Nu är vi hemma, hon har fått lite mat för hon var hungrig, men jag tror att hon har ont för hon ligger och gnäller lite. Men hon ska inte få någon ny smärtlindring förrän kl. 21:00. Eller också är hon bara mer hungrig men hon skulle bara få små portioner mat, så hon får vänta lite innan hon får mer.

Lilla gumman, nu är det gjort, och vi älskar dig.

/ Annemor