Oj vilken dag

Dagen började bra men slutade i kaos.

Jag hade min årliga läkartid i morse för att kontrollera min sköldkörtelfunktion. Den var positiv för värdena låg bra med den dos Levaxin som jag äter. De andra proverna låg också bra och det var med lätta steg jag gick ut.

När jag kom hem gick Jossan och jag en skogspromenad. Det var varmt ute +3,4° och det duggregnade, inre det skönaste vintervädret, men is och snö hade börjat smälta.

På andra sidan åsen var det dimmigt.

Efter lunch åkte jag in till stan för jag hade en ny läkartid idag, till en ögonläkare för att avgöra om jag behövde en gråstarroperation.

Han gav mig droppar i ögonen för att vidga pupillerna. De sved en del och tårar bara sprutade ut ur ögonen och jag tänkte att nu blev det väl inget kvar av droppen han hade haft i varje öga, men det gick bra. Han tog kort på ögonbottnen och den såg bra ut. Det var mycket gråstarr på höger öga och lite på vänster. Han skulle skicka en remiss för starroperation på höger öga till Mälarsjukhuset.

Jag gick ut ur rummet och nu såg jag plötsligt nästan ingenting. Jag gick tillbaka och sa att jag såg väldigt suddigt och undrade hur lång tid det skulle ta innan jag kunde köra bil hem. Läkaren svarade att en del blir det suddigt för, men att jag kunde gå på stan en till två timmar sedan kunde jag köra.

Jag började gå men såg nästan ingenting. Jag satte mig på en stol och ringde min dotter och bad henne skjutsa in Kent så att han kunde köra hem mig. Det skulle hon göra.

Jag gick ut och började gå mot parkeringshuset där jag hade bilen. Jag såg allt suddigt och benen blev ostadiga, jag blev yr och började må illa. Jag kände mig drogad, jag vet knappt hur jag lyckades ta mig till bilen, men jag kom till bilen och var helt slut.

Kent kom och vi åkte hem. Jag såg nästan ingenting, jag kunde inte titta på mötande bilar för ljusen skar i ögonen. Jag tittade åt sidan bara och jag tog ett kort genom fönstret.

När vi kom hem mådde jag fortfarande dåligt, såg suddigt, var yr och mådde illa och jag frös. Jag gick och lade mig. Kent lagade mat och jag åt men var fortfarande väldigt yr. Pupillerna var jättestora. Jag lade mig igen och somnade. När jag vaknade igen var det sen kväll och pupillerna var fortfarande jättestora och jag såg suddigt och var ljuskänslig. Jag tog på mig solglasögon och det kändes bättre. Men fy vad otäckt det här var, nu ska jag tvätta mig och borsta tänderna och lägga mig för natten och hoppas att jag mår bra imorgon.

/ Annemor