Källa: Blueberry nice cream

Det blir så frisk och god glass och tack vare bananen behövs inget socker, den blir söt ändå. Min nya favoritglass, ha alltid skivad banan i frysen och frysta bär brukar jag ha, det går bra med alla sorter.

Idag har vi varit på Karolinska sjukhuset och vi fick glädjande besked. Min mans operation av det krossade beckenet hade läkt fint och nu får han börja belasta benet igen, alltså träna på att gå efter att ha suttit stilla i 9,5 vecka lär det ta lite tid, så från och med imorgon startar hårdträningen.

Det är ju glädjens dag idag och vårdagjämning, nu skålar vi i Rosévin.

Ny vecka och mycket förväntas av denna vecka. Först på tur står en resa till Karolinska med hopp om positiva besked.

Min senaste lilla akrylmålning, bara 26 x 20 cm med ram.

En natt drömde jag om ett oväder och jag var en fågel som virrade i mörkret på öppet hav, och vinden slängde mig hit och dit, det var natt och jag var rädd. Plötsligt ser jag  något som lyser långt bort, jag flyger närmare och nu ser jag att jag har många vänner runt mig och vi flyger alla tillsammans mot ljuset som blixtrar i vågorna, när vi närmar oss ser vi att det är en fyr som står på ett berg och vi kan landa och vila oss, tills det blir morgon igen.

Idag har mamma och jag varit och hälsat på lilla pappa, han är trött och sover mest, men han blir så glad när vi kommer och hälsar på, jag önskar jag skulle titta in lite oftare än bara en gång i veckan, men det blir sällan av, varje lördageftermiddag är jag alltid hos honom i alla fall.

Varför ska det alltid gå upp och ner, glad – ledsen, hopp – fall, bra – tråkigt, tillfrisknad – sämre. Jag blir så trött av all känslostorm som överöser mig hela tiden. Men nu tänker jag vara positiv och bara se ljust på allt, det blir som det blir och det får bli så. Jag hoppas bara att alla gör så gott de kan, för att stötta varandra.

”Känslostorm” kallar jag den här akrylmarmoreringen som jag gjorde hösten 2016.                    42 x 32 cm med ram.

Jag känner mig så trött, nu är det äntligen fredag, men vad betyder fredag för mig som alltid är ledig. Lite fredagsmys med god glass och vin. Kanske också att inga läkartider under helger är inbokade. Igår var jag tre vänder fram och tillbaka till sjukhuset. Skjutsade min man till läkarbesök på morgonen och på eftermiddagen, och däremellan efter lunch igår hämtade jag min mamma från sjukhuset, och skjutsade hem henne efter två och en halv vecka. Trött är jag, men efter att igår morse ha skottat fram väg genom snön för att rullstolen skulle komma fram, är snön nästan borta idag och alla fina småstenar kommer fram igen, härligt.

”Blommor” min senaste målning i akryl, Mars 2017. Blommor och ljus ger mig lite glädje och framtidsutsikt. Allt kommer nästan att bli som vanligt så småningom, jag längtar efter att få känna mig positiv igen. Hoppet går upp och ner hela tiden, men nu går det uppåt i alla fall.

”Blommor” 2017 Akryl 42 X 32 cm med ram

”Flowers” my latest painting in acrylic, March 2017. Flowers andl ight give me some joy and outlook. Everything will just be as normal eventually, I yearn to feel positive again. Hope goes up and down all the time, but now it goes up anyway.

Nu är vi inne i den första vårmånaden, känns så skönt och positivt, det här blir en bra månad. Min son är hemma från Kina och här nu, härligt.

SNART!

Jag blir alltså tokig snart, ligger man inlagd och inte kan prata för sig så gäller det att man har anhöriga som gör det. Jag har berättat klart och tydligt vad mamma åt för medicin när hon kom in, hon äter alltså inga mediciner mer än en liten sömntablett när hon ska sova, och vad som kan stå på datorn är gammal medicin som hon provat men inte tålde. Till slut blir det ordning på vad hon ska få, och jag tror naturligtvis att när mamma sedan byter avdelning så följs anteckningar med, men för säkerhets skull berättar jag igen. Men ikväll får jag höra att den tabletten som hon ätit i snart 50 år för att somna på kvällen har hon inte fått, men den tabletten som hon inte tål utan får stora besvär av den har hon fått. Jag blir tokig snart. Nu ikväll har de lovat att hon ska få sin tablett att sova på, och syster skulle tala med doktorn om den hon inte tål. Alla står bara frågande och ingen vet något, syster visste inte ens att mamma låg inne efter en stroke, men läste på sina papper och höll med. Ska inte personalen veta vad patienterna ligger inne för, när de går runt och tar prover och delar ut medicin, borde det inte vara ett krav för att klara sitt jobb, att vara uppdaterad. Varför förs det inte in på datorn? Jag blir så arg, stackars de gamla som inte har någon som talar för dem. Vilket är bäst dator eller papper och penna som går att stoppa i fickan och läsa på om patienterna.

Även om alla inte är friska och mår riktigt bra, så är alla på bättringsvägen i alla fall.

Nu vågar jag tänka på mig själv lite igen. Jag planerar för min utställning på Marys café och butik utanför Eskilstuna. Här kommer tre akrylmålningar från 2016, målade med känsla för det lite overkliga. Tre målningar som jag kände en stark frihet i att göra.

Everyone is not healthy and doing quite well, so are all on the mend anyway.
Now I dare to think of myself a little bit again. I plan for my exhibition at Mary’s cafe and shop outside Eskilstuna. Here are three acrylic paintings from 2016, painted with attention to the little unreal. Three paintings I felt a strong freedom to do.

”Between heaven and Earth” 2016

”Between heaven and sea”  2016

”Between heaven and underground”  2016

Idag fick jag mail från Marys cafe och butik och fick förslag på att öppna deras vårstart den 15/4 på Påskaftonen med vernissage med utställning av mina målningar 15/4 –  7/5. Oh vad roligt, så alla är välkomna på mitt vernissage 15/4 Påskafton på Marys.

Idag firar min man och jag 43-årig förlovningsdag, vi brukar fira med korvgrillning i någon skog, för att samtidigt lyssna efter ugglor, men ikväll var det inte lätt att komma ut i all snö. Vi firade hemma med vin och varmrökt lax.  För 43 år sedan åkte vi en liten skogsväg tills den tog slut, parkerade bilen och vandrade upp på ett berg vid en sjö. Vi gjorde upp eld, grillade korv och lyssnade på Sparvuggla, sedan Pärluggla och Kattuggla och förlovade oss. Vi satt och bara myste i månens sken till ugglornas serenad, det var en förtrollande kväll. Men … månen gick i moln, elden slocknade och vi packade ihop för att gå till bilen igen. Det var kolsvart och plötsligt kom vi på att vi glömt ta med ficklampa. Vi snubblade oss fram lite hit och dit, jag blev rädd men Kent lugnade mig och tillslut efter att vi gått en lite omväg fick vi syn på bilen. Vi åkte hem och öppnade en champagneflaska och skålade för att vi älskade varandra.

Upp och ner så känns livet ofta. Glädje följs ofta av sorgsenhet och sedan lite glädje igen. I söndags var jag glad fastän alla var förkylda, dagen efter var de flesta bättre igen. Igår ringde jag vid 10:00 för att höra hur min mamma mådde med sin förkylning, men ingen svarade, men hon är väl ute och går med sin lilla hund, tänkte jag. Ringde lite senare men inget svar. När klockan var över två åkte jag in till hennes lägenhet. Där ligger mamma på golvet i hallen med vinterjacka och kängor på och lilla hunden Daisy med vintertäcke och koppel. Mamma hade ramlat redan i morse när hon skulle gå ut med Daisy. Jag försöker resa henne upp men det går inte, jag ringer efter ambulans. Mamma kan inte gå, hon sluddrar och tänker inte klart. En stroke tror ambulansförarna och tar henne med sig och nu är klockan 15:00.

Jag tar med Daisy och åker hem till min man med henne, lagar middag, äter lite och hämtar upp min dotter som vill följa med till akuten. Vi kommer in ca: klockan 18:00, mamma ligger på ett rum men har inte fått träffa någon läkare än, men hon mår lite bättre. 20:30 läkare undersöker henne och hon skickas på skallröntgen och lungröntgen för hon hostar lite och har 39,2 i feber. Hon blir inlagd på AVA men har inte fått svar på röntgen ännu. Klockan är 22:30 när vi säger god natt till mamma och åker hem.

Lång väntan på akuten. När vi går ser vi den här cykeln stå lutad mot akutens fönster. Jag ringer in klockan 12 på natten och nu har svaret kommit, ingen blödning syntes och lungorna var okey. Småproppar som lösts upp trodde de, tia-attacker och de sätter in Trombyl.

Idag när jag var in till mamma var hon mycket piggare, ingen feber, men hon var ostadig och hade svårt att gå.

Up and down, so feels life often. Joy is often followed by sadness and then a little happiness back. Last Sunday, I was happy though all had colds, the day after most were better again. I called my mother at 10:00 to hear how she was doing with her  cold, but no one answered, but I thought she was out walking with her little dog. I called a little later, but no answer. When it was past two, I went up to her apartment. I found mum on the floor of the hall with a winter jacket and boots on, and the little dog Daisy with winter cover and leash. Mom had already fallen this morning when she would go out with Daisy. I try to trip her up but I can not, I’ll call an ambulance. Mom can not walk, she slurs and do not think clearly. A stroke believe the ambulance drivers and takes her with them and now at 15:00.

I’ll take Daisy and go home to my husband with her, cook dinner, eat little and pick up my daughter who wants to come to the emergency room. We will enter about: at 18:00, Mom is on a room but have not been to see a doctor yet, but she is feeling a little better. 20:30 doctor examines her and she sent the skull radiography and chest X-ray, she coughs a little and 39.2 in fever. She is admitted to the AVA but have not received answers to the X-ray yet. The time is 22:30, when we say good night to Mom and go home.

Long wait in the emergency room. When we go, we see this bike leaning against the akutens window. I’m calling in at 12 at night and now the answer has been, no bleeding synthesis and lungs were okay. Småproppar dissolved they thought, thia-attacks and they deposit Trombyl.

Today when I was in to my mother, she was much more energetic, no fever, but she was groggy and had difficulty walking.

”Glädje på älvornas äng” kallar jag denna målning som jag gjorde i höstas, samtidigt som ”Mina små älvor” (som jag sålde idag). Idag känner jag mig glad trots att jag har lämnat ifrån mig en av mina små målningar, eller kanske därför. Jag har haft besök av både min mamma, min dotter och mina tre barnbarn, men alla var förkylda inte så roligt, men ändå känner jag mig glad. Både i går kväll och i kväll har jag målat, och nu har det gått lite bättre, mer som jag ville och därför är jag glad.

”Glädje på älvornas äng” 2016  den är 42 x 32 cm med ram

”Joy in the meadow elves” I call this painting I did last fall, while ”My little elves.” Today I feel happy even though I have left one of my small paintings that I sold, or may. I have had visits from both my mother, my daughter and my three grandchildren, but all had colds and that are not so funny, but I feel happy. Both last night and tonight I have painted, and now it has gone a bit better, and more that I wanted, so I am happy.

En liten akrylmålning från hösten 2016 ”Mina små älvor” 25 x 25 cm med ram.

A small acrylic painting from autumn 2016 ”My little elves” 25 x 25 cm with frame.

Det var i höstas när jag verkligen hade flow i mitt målande som den här lilla blev till.

Den här veckan har jag målat och målat, men inte blivit nöjd med något, bara irritation när inget blir som jag vill.

”Flödet” En akrylmarmorering som jag gjorde hösten 2016 Den är 32,5 x 23,5 cm med ram ”The flow” An acrylic marbling as I did in autumn 2016 It is 32.5 x 23.5 cm with frame …

Källa: V. 7 ”Flödet” ”The flow”

?

?

”Lilla jag 1” och ”Lilla jag 2”

Pappas lilla flicka, det är jag det.

Två små målningar i akryl. Var och en är 20,5  x 15,5 cm med ram.

Igår var jag med min mamma hela dagen och idag lördag var mamma och jag till min pappa. Vi åker till honom varje lördag och har kaffe och bakelser med oss och idag klippte jag håret på pappa också, han blev så fin. Jag dör nog snart, säger han gång på gång, men det har han gjort i flera år, han är rädd för att dö, nej nej säger min mamma, du ska ju leva tills du blir 100 år. 
Men det är så jobbigt att åka därifrån, för då säger han att han vill inte bo där han bor, kan jag inte få bo hos er, frågar han, och jag måste säga att det går ju inte, du har ju din lägenhet här och du får så mycket hjälp här. Då rymmer jag, svarade han mig. Nej du får bo här och nu ska jag skjutsa hem mamma till sin lägenhet och sedan åker jag hem till mig och min Kent. Jag kommer nästa lördag som vanligt, men jag hör hur pappa mumlar, då är jag inte kvar här. Jag kramar om honom med gråten i halsen, min älskade lilla pappa som blir 94 år i sommar.

 Little me 1″ and ”Little me 2”

Daddy’s little girl, that’s me.

Two small paintings in acrylic. Each is 20.5 x 15.5 cm with frame.

Yesterday I was with my mom all day, And today was my mother and I to visit my dad. We go to him every Saturday and have coffee and pastries with us and today I cut the hair of my dad too, he was so nice. I die soon, he says again and again, but he has done that for years, he is afraid to die, no, no, says my mother, you should live until you’re 100 years.
But it’s so hard to go from him, because he says he does not want to stay where he lives, can I not live with you, he asks, and I must say it’s not possible, you’ve got your apartment here you get so much help here. When I run away, he answered me. No, you get to stay here and now I ride home my mother to her apartment and then I go home to me and my Kent. I will come next Saturday as usual, but I hear my father mumbles, then I’m not here. I hug him with tears in my voice, my beloved little father who is 94 years this summer.

Min andra målning för 2017 är klar. Jag tänker tillbaka och drömmer om förra årets  dagar när Kent och jag upplevde en tidig vår på Öland. Jag börjar se ljuset i alla fall.

My second painting in 2017 is complete. I think back and dream about last days of the year when Kent and I experienced an early spring on Öland. I’m starting to see the light in any case.

”Early spring on Öland”   54 x 38 cm   acrylic 2017

Idag när jag såg en glimt av solen lysa in genom fönstret, kände jag att jag bara måste komma ut och gå, jag gick och gick och det kändes så skönt. Det var ljust ute av snön som kommit, vindstilla och bara -1. Jag njöt där jag gick, men fick dåligt samvete av att gå och känna lycka när det fanns så mycket sorgligt runt mig, men jag lät alla oroliga tankar bara försvinna ut i ljuset. Det kändes skönt och befriande.

Today when I saw a glimpse of the sun shining through the window, I felt that I just had to get out and walk, I walked and walked and it felt so good. It was light out of the snow to come, no wind and just -1. I enjoyed where I went, but got a bad conscience to go and feel happiness when there were so very sad around me, but I let all anxious thoughts just disappear into the light. It felt good and liberating.