Imorgon börjar våren enligt mig, när Mars börjar då är det vår.

Idag när Kent stog med tubkikaren och tittade ut genom fönstret såg han Tofsvipor flyga över åkern. Det är vårtecken.

Nu tittar både tulpaner och påskliljor upp i mina rabatter.

Idag har Oliver, Arvid och Imre kommit. De var så glada över att få sova över, men Imre var orolig över hur jag skulle kunna vakna i tid och skjutsa dem till skolan. När jag sa att jag får väl ställa väckarklockan på ringning, då blev han nöjd.

Vi började eftermiddagen med saft och bullar och till middag åt vi pizza och broccolipaj och vitkål och oj vad de åt.

Nu ligger de i sina sängar och kopplar av med sina telefoner innan det är dags att släcka.

Och jag får ställa väckarklockan på 6:30, ojojoj hur ska jag orka upp, Kent som brukar väcka mig 8:30 varje morgon.

/ Annemor

Klockan 22:30 såg vi norrsken.

/ Annemor

Idag kändes det faktiskt som att våren är här.

Det var soligt och varmt +7° vid lunch, men jag hann inte ut mitt på dagen. Jag tog min morgonpromenad som vanligt och åkte sedan in till vårdcentralen för provtagning. Jag städade sedan och bäddade 3 sängar för imorgon kommer mina tre barnbarn och ska bo hos oss några nätter.

Det blev en sen eftermiddagspromenad i alla fall och då kände jag på luften att det var våren som äntligen är här. En Dubbeltrast spelade så klart och fint och Kent hade hört Koltrasten spela.

Jag blev tröttare än vanligt av promenaden, men ändå känner jag mig gladare igen.

Det är bloggvännen Carita som startat utmaningen att börja varje vecka med en Glad Måndag.

/ Annemor

Jag känner mig så trött och har ingen lyst med någonting, vårtrötthet hoppas jag att det är och att jag snart känner mig pigg och glad igen.

I morse var det -6° och på eftermiddagen +3°. Solen sken och den värmer och börjar smälta bort snön.

Vi gick och tittade till bäverhyddan, men den syntes inte för all vass.

Vi fortsatte.

Vi gick förbi den gamla totempålen som varit en Tall.

Jag blev trött efter promenaden, men piggnade till av kaffet när vi kom hem, men jag känner mig seg och lite sorgsen. Det känns inte ens roligt att skriva i min blogg. Jag vet inte om jag ska hålla upp ett tag.

Nästa vecka kommer barnbarnen att sova över några nätter så då blir det fullt upp med tidigare frukostar och skjutsning till och från skolan. Det blir jobbigt men roligt.

Det är i alla fall roligt att måla, men jag längtar ner till min ateljé. De här målningarna håller jag på med just nu. En liten 20 x 30 på akvarellpapper, och en 40 x 40 på uppspänd duk.

/ Annemor

Den 22/2-1974 åkte Kent och jag på en skogsväg långt ut i skogen. Vi hade packat ryggsäcken med te och smörgåsar. Vi parkerade där vägen tog slut och gick till en fin skogssjö, och fortsatte sedan upp på ett berg. Där hade vi utsikt över skogen och vi kunde även skymta sjön mellan stammarna. Vi samlade ihop pinnar och gjorde upp en eld. Vi åt smörgås och grillade korv och väntade in skymningen. Vi hoppades på att få höra ugglor och snart hördes en Sparvuggla längre bort, vi njöt av stunden. Plötsligt när vi sitter där vid den sprakande elden, börjar en Pärluggla hoa alldeles intill oss, och Kent plockar upp en förlovningsring och sätter på mitt finger. Allt är underbart och Pärlugglan fortsätter att hoa. Lite senare får vi också höra en Kattuggla. Men allt det underbara slutar när vi ska gå tillbaka till bilen. Vi släcker elden och det blir kolsvart i skogen, någon ficklampa hade vi inte tagit med. Det var inte lätt att gå nerför berget i mörkret, när vi väl kommit ner visste vi inte riktigt hur vi skulle gå för att komma till bilen. Jag var livrädd men Kent tröstade mig och sade att det var klart att vi skulle hitta ut till vägen. När vi äntligen såg bilen började jag gråta. Vi åkte hem till pappa, där jag bodde och öppnade champagnen vi köpt. Pappa önskade oss all lycka. Ja många år är det, det känns som vi alltid varit tillsammans. Vi träffades när jag var 16 år. Jag älskar honom fortfarande och jag känner att han älskar mig också. Vad vi gör idag vet jag inte än, men det blir ingen korvgrillning i någon skog.

❤❤

/ Annemor

Idag var vi iväg på promenad med Åsa och barnbarnen.

Här står Åsa och Kent och tittar på en Svärta, ny art för Åsa medan barnbarnen leker med pinnar vid strandkanten.

Vi fortsatte sedan att gå utmed vattnet.

Det var kallt och ruggigt ute, vi gick inte så långt utan vände snart och åkte hem till oss och fikade med semlor. Det är ju semmeldagen idag.

/ Annemor

Morgonpromenaden var snöig men fåglarna sjöng och hackspetten trummade.

Jag har målat en ny liten målning. Just nu är det så roligt att måla blommor.

/ Annemor

Ja titta vad jag fick se.

När vi tog promenaden bredvid Lycksalighetens ö, förra veckan, så hade de röjt grenar som hängt över vägen och jag passade på att ta med några kvistar som var avsågade och låg slängda bredvid stigen. Idag när jag tittade på grenarna var det små röda blommor där, det var alltså kvistar av Hassel som jag hade.

Eftermiddagspromenaden var skönare än morgonpromenaden. Snön hade börjat smälta bort.

När vi kom hem igen var det inte mörkt än fastän klockan var nästan fem.

/ Annemor

Men jag blev inte särskilt glad när jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret, för det var vitt igen.

Det kändes inte som en glad måndag för jag längtar efter våren, solen och värmen. Hoppas snön snart smälter bort igen.

Jag får väl fortsätta måla och strunta i att det är snö ute. Just nu gör jag små målningar på akvarellpapper, 20 cm x 30 cm. Den här blev klar igår.

Det är sportlov den här veckan och imorgon ska vi hitta på en utflykt tillsammans med barnbarnen, det ser jag fram emot.

Det är bloggvännen Carita som startat utmaningen att börja varje vecka med en Glad Måndag.

/ Annemor

Jag kunde inte låta bli att plocka in tre små Snödroppar.

/ Annemor

Mamma fryser fast hon har dubbla tröjor och solen skiner in genom fönstret och riktigt värmer.

Men ute blåser det varma vindar, +5,7° men det är lite för mycket vind idag.

/ Annemor

Nu har jag målat vidare på min målning som jag kallade för ”Sommar”. Nu är den klar och jag har döpt om den till ”Ett hav av blommor”.

Jag har också målat en liten målning med akrylfärger på akvarellpapper.

/ Annemor

Idag åkte vi iväg och tog en promenad på en stig som gick bredvid Lycksalighetens ö. Det blev en mysig promenad och Jossan var överlycklig av att gå på ett nytt ställe med nya lukter.

Jag såg blåsippsblad och tittade om det syntes några knoppar, och de fanns där.

/ Annemor

I natt sov jag inte så bra igen. Det känns som om jag var mest vaken och bara slumrade till då och då. I natt kunde jag inte hålla tankarna borta från att Kent skulle in till sjukhuset och göra ett arbets-ekg. Jag var orolig för att hans förmaksflimmer skulle komma igång av ansträngningen.

Men när väckarklockan ringde var jag inte alls så trött som jag borde, efter en natt med minimal sömn. Jag tog på mig och gick ut med Jossan för den vanliga morgonpromenaden. När jag passerat tomtgränsen och kom ut på ängen, hörde jag plötsligt en flickröst som sa ett vänligt hej. Jag stannade och tittade mig runt, men det fanns ingen där. Jag hade hört hennes röst mycket tydligt, som om hon bara var en meter ifrån mig. Jag började gå igen men tänkte mycket på rösten. Jag stannade till och sa, du kanske hade ett meddelande till mig. Jag hör inte någon röst igen, men jag får en tydlig känsla av att allt kommer att gå bra idag. Det känns bra och jag vandrar lätt vidare.

När vi kommer till sjukhuset har vi svårt att hitta rätt, men vi får hjälp av en vänlig dam som arbetar för röda korset och hon följer oss ända fram till avdelningen där undersökningen ska göras. När vi kommer in i väntrummet hör jag två sköterskor prata om att nu behöver ännu en patient skjutsas till akuten, den andra idag. Jag känner oron komma tillbaka, men… samtidigt får jag tillbaka känslan av att allt kommer att gå bra.

När det blir Kents tur frågar jag om jag får följa med in och den vänliga sjuksköterskan säger att det går bra, var så god.

Kent blir uppkopplad med Ekg klämmor och blodtrycksmanskett. En läkare kommer in och är med. Han får sätta sig på en träningscykel och hålla 60 så länge han orkar. Han orkar otroligt länge, men till slut blir han helt stum i benen och får avsluta. Läkaren tyckte att det gått bra, men skulle gå igenom alla Ekg papperen och lämna resultatet till Kents hjärtläkare. Så får vi hoppas att det blir godkänt och att han får byta förmaksflimmermedicin.

/ Annemor

Idag åkte vi iväg till ett ställe som heter Rördrommen, där finns ett litet fågeltorn och mycket vass.

Vi fortsatte stigen och kom till ett ställe där de gjort en gång genom att klippa vassen, och där vandrade vi ut.

Det var där inne i vassen vi hörde dem, Skäggmesarna. Det var två stycken och Kent spelade upp deras sång med telefonen och då kom de och tittade vad vi var för ena. Två stycken hanar var det och de är ju så vackra. Jag hann inte få något kort på dem men så här ser de ut.

/ Annemor

Det är bloggvännen Carita som startat utmaningen att börja varje vecka med en Glad Måndag.

/ Annemor

Nu börjar en ny målning kännas klar. Det blev mer blommor och blad, men just nu är det väldigt roligt att måla på det här sättet.

Morgonens promenad var lite kylig, med minusgrader och fortfarande lite blåsigt, men solen sken så skönt och nu börjar den värma lite.

/ Annemor

Nu blommar stängel nummer 3 på min Amaryllis.

/Annemor

På eftermiddagspromenaden knakade det plötsligt till en bit bort i skogen. Vi stog alldeles stilla och bara tittade ditåt och då såg vi ett vildsvin springa iväg. Jossan såg det aldrig men hon hörde nog knaket och kanske hon kände lukten också för hon spanade ivrigt.

Våren är på gång för Talgoxarna spelar för fullt och det börjar smälta i dikena och vi hör porlande vatten under isen.

Idag köpte jag en bukett tulpaner, jag älskar tulpaner.

Idag har jag beställt en ny mobiltelefon, en Samsung A 23, jag valde en orange. Min gamla måste laddas hela tiden och fotar jag blir den urladdad så snabbt.

/ Annemor

Det blev en glad måndag för Peter ringde igår och berättade att vi är bjudna på bröllop i Maj. Det känns så roligt, eftersom jag tycker väldigt mycket om Klaire och det känns som att de är lyckliga tillsammans.

Bara de får klartecken någon gång att hon får stanna i Sverige. Peter fann ju kärleken när han jobbade i Kina. Nu har Klaire och Peter bott ihop i Sverige i 2,5 år.

/ Annemor